You're my rock.

Den tuffa perioden verkar ha nått sitt slut. Allt är i alla fall mycket, mycket bättre. Känner en sån där enorm lättnad över att kunna känna igen mig själv igen. Istället för att vara "fångad i en annan kropp" och ständigt tänka: det här är ju inte jag, jag beter mig inte såhär ". 

Visst, jag har mina små svackor och saker/känslor som måste övervinnas. Som inatt när jag inte somnade förrän klockan var tre på morgonen. 
Men överlag är allt bra! 

Igår var min fru och räddare i nöden Freja här och förgyllde tillvaron. När saker kändes lite jobbiga att övervinna så tog hon mig i handen och sa : lugn Emelie, du klarar det här. Vi gör det tillsammans!

För att visa lite tacksamhet bjöd jag henne på fika och fixade hennes naglar.



När min kära vän gett sig iväg efter ett x antal timmar, så blev jag  upphämtad för lite provsmakning av smörgåstårta till Hugos dop. 
Jag är otroligt kräsen när det gäller smörgåstårtor, men den här var SÅ god!


Babbel | |
Upp