20 Januari.
Jo, jag trivdes på förra stället också. Älskade mina kollegor och eleverna. Men antalet elever var skrämmande. Man kände sig alltid stressad, aldrig tillräcklig. Så var det.
Alltid helt slut i både kropp och själ när man kom hem.
Nu känner jag ro. Har än en gång lyckats hamna med superfina kollegor och barngruppen är lagom stor och fylld av fina barn.
Jag känner att jag har tid att lyssna, göra saker med dom. Verkligen vara närvarande på exakt det sättet som man vill.
Idag promenerade jag iväg en sväng, gick in på bokhandeln och pratade länge, länge med cheferna.
Träffade en gammal kollega utanför som genast sa att jag hade blivit "den gamla Emelie" igen. Att jag hade fått tillbaka den otroliga glimten i ögat, att det syntes så tydligt att jag mådde bra igen.
Hur fint är inte det att höra?
När jag kom hem skar jag raskt upp potatis, rödbetor, morötter och lök som jag skjutsade in i ugnen med lite salt och peppar.
Svängde ihop en sås med enbart kvarg och sån där pepparrot på tub.
Så förbaskat gott!
Nej, det blev inget kött. Det blir det sällan när jag lagar mat. Antar att jag är lite smygvegetarian!
Nu ska jag försöka leta reda på någon ny serie att börja följa.
Kan meddela att jag för första gången kollat klart på en hel serie. Och av alla som finns att följa så handlar den om en modell som dör i en bilolycka, och får komma tillbaka till jorden men i en överviktig advokats kropp.
Det är ju egentligen så flummigt och konstigt, kanske är just därför jag älskade den och har sett alla sex säsonger!
